Regler för Go

Spelets mål

Spelets mål för de båda spelarna är att med sina brickor bilda en eller flera sammanhängande kedjor, som lodrätt, vågrätt eller diagonalt sträcker sig från en kantpunkt till någon annan punkt eller inne på brädet bildar en obruten ring; bakom dessa kedjor (räknat från kanten) eller innanför dem gäller det att ha kvar så många tomma punkter som möjligt.
Dessa tomma punkter räknas sedan vid spelets slut och den som har största antalet, har därigenom vunnit. Brickorna i en kedja måste ligga oavbrutet inpå varandra i lodrät, vågrät eller diagonal riktning.

Spelets gång

Den ena spelaren har svarta, den andra vita brickor. Brickorna är placerade bredvid spelplanen. De båda spelarna placerar i tur och ordning en bricka åt gången på någon av brädets 361 punkter (skärningspunkterna mellan linjerna). Man flyttar alltså inte brickorna mellan punkterna, utan en utplacerad bricka står hela tiden kvar på sin punkt, såvitt den inte slås av motspelaren.
En bricka slås och borttas av motspelaren då den från alla fyra huvudsidorna omsluts av fientliga brickor. Likaså slås en hel grupp brickor, då den är helt omsluten av fientliga brickor. Förutsättningen är att det inte finns några tomma punkter mellan den inneslutna gruppen och den omslutande fientliga kedjan eller inom själva gruppen.
De ”döda” brickorna (de som slagits) tar motspelaren bort. De punkter som blir tomma, får åter besättas. Finns det fortfarande tomma punkter kvar inom den omslutna gruppen, måste angriparen besätta dessa tomma punkter, om han/hon vill ”döda” gruppen. Angriparen riskerar emellertid att själv få sina brickor dödade. De tomma punkternas besättande i detta fall är överhuvudtaget möjligt endast i följande fall:

1) när i den omslutna gruppens inre inte mera än tre punkter är tomma och dessa ligger omedelbart inpå varandra i lodrät eller vågrät linje;

2) när fyra tomma punkter bildar ett T;

3) när fem tomma punkter bildar ett kors.

Om det finns bara två tomma punkter i en omsluten grupp, är gruppen i allmänhet förlorad. Angriparen, som här kallas svart, besätter då den ena punkten, och den andre vitt, har att välja mellan antingen att vänta tills svart besatt även den andra punkten och därmed dödat gruppen, eller att själv döda den insatta svarta brickan; har vitt valt det sistnämnda alternativet, återstår endast en fri punkt, som svart därpå besätter för andra gången för att döda gruppen.
Ett i Go-spelet ofta förekommande begrepp är ko. Det enklaste fallet av ko är följande: Fyra brickor, tillhörande den ena parten omsluter en tom punkt, och den ena av dessa brickor omsluts från tre sidor av motspelarens brickor. Uppställningen blir då följande:

Besätter nu svart den tomma punkten, har han dödat den egna vita brickan och figuren får ett omvänt utseende.

Om vitt nu skulle vilja åter besätta den tomma punkten, skulle det bara resultera i ett dödande utan ända och spelet kunde inte komma ur fläcken. Därför måste den slagne i dylika fall sätta en annan bricka någon annanstans på spelplanen och avvakta om motspelaren genom att besätta den tomma punkten räddar den hotande brickan.

Först om motspelaren underlåtit detta, får vitt ta vedergällning. Om däremot mer än en bricka i sänder kommit in i ko, får man genast ta revansch.
Händelseförloppet kan då bli följande, åskådliggjort i den exempelföljd som illustreras nedan:

Allmänna råd

Vad som i schack kallas drag, motsvaras i go-spelet av sats. Ett go-spelparti brukar spelas till slut i 200-300 satser (vardera spelaren 100-150 satser). Liksom i schack brukar man i go-spel skilja mellan spelöppning, mittspel och slutspel.
Spelöppningen, som kräver 20-40 satser, rör sig mestadels i kanttrakterna eller däromkring. Man försöker skaffa sig så mycket utrymme som möjligt vid kanterna och hörnen för att vinna en fast operationsbas för vidare framryckning mot brädets mitt. Avlägsnar man sig alltför mycket från kanten, löper man fara att bli avskuren: motspelaren kan avskära kedjan från kanten och döda en del av den genom att besättande av tomma punkter, varigenom det blir hans byte.
I början av partiet brukar de spelande inte gå varann inpå livet, utan var och en besätter punkter på 3:e och 4:e linjerna, i början mest i hörnen, sedan åt kanternas mitt. Då och då försöker man även ta hörnplats för motspelaren, varvid en kort strid kan utspelas.
Sedan man tror sig ha vunnit bra operationsbaser i kanten eller hörnen, ger man sig ut i huvuddrabbningen, i mittspelet. Striden bryter nu lös utefter hela linjen, än här, än där. På det ena stället söker man mota fienden, på det andra är man tvungen att försvara sin egen hotade ställning. Att hela tiden behålla överblicken över det hela, är konsten.
Ungefär vid 80:e satsen brukar huvudspelet gå över i slutspelet. Då gäller det att fullborda kedjorna och ansluta dem till kanten, samt fylla luckorna och mellanrummen mellan kedjorna. På många ställen utefter kanten kan det vara tvivelaktigt, vilken av spelarna det ena eller andra området till slut kommer att tillhöra.
Spelets slut

Man har rätt att sätta, så länge brickorna räcker. Partiet slutar, som redan nämnts, när ingen av spelarna längre ser någon möjlighet att sätta någonstans. Den som har en sluten kedja äger därmed det omslutna området. Men motspelaren kan försöka tränga in på detta område, alltså göra en inre kedja, vars område kommer att tillhöra honom. Detta lyckas emellertid bara, när han finner det nödvändiga fria utrymmet, annars kan han komma i fara och slutligen dödas.

Vinnaren

Spelet är slut då de båda spelarnas kedjor är slutna och på alla punkter sammanträffar och då ingen av spelarna längre kan placera en bricka med utsikt att lyckas.